Dagens Nyheter – 6 mars 1865, sida 2

— Hvarföre till Bicetre? — Derföre att det är derifrån som vid vissa tider de dömde transporteras till den galr, som är deras destinationsort. — Galerslafskedjan, icke sant? Advokaten gjorde ett jakande tecken. Vaubaron var mycket blek och tjocka svettdroppar perlade på hans panna. Han fortfor dock med temligen stadig röst: — Kommer jag till galErslafsfängelset i Brest eller Toulon? — Denna fråga kan jag tillsvidare omöjligt besvara . . . Detta beror af domstolen, ni får ej förr än i afresans ögonblick lära känna er destinationsort. — Är det mig ända tills jag transporteras bort tillåtet att träffa er? — Jag skall anhålla om tillstånd att få besöka er och jag tror ej att man afslår min begäran. .— Ni vill då ända till det sista vara god emot mig... god som Gud sjelf! . .. Ni vill försumma era affärer och era nöjen för att icke öfvergifva en olycklig som er närvaro tröstar och stärker . . . Ack, min herre, om den orättvisa, för hvilken jag fallit ett offer, ingifvit mig hat till menskligheten, skulle ett hjerta sådant som ert kunna försona mig dermed! . Att veta det min dotter en dag blir en redlig och lycklig qvinna och att för er få offra lifvet, se der de två enda stora fröjder jag ber himlen ännu förunna mig. Advokaten och den dömdes samtal fortfor ännu en stund. Vaubaron besvor sin försvarare att vända sig till polisen, på det att den måtte taga de