Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 3

m6 kan önska sig för underlättandet af ett vidare fortskridande. Utom hvad som i och för försvaret redan är. verkstäldt, såsom den vid mellersta inloppet belägna fästningen Kungsholmens förstärkande, tvenne 8. k. Martello-torns uppbyggande på skär inne på sjelfva redden samt förfärdigandet af de riksbekanta flottorna, lära ytterligare torn, batterier och befästningslinier vara allvarligt påtänkta, så att till hela försvaret anses komma att behöfvas omkring 10,000 man. Att, utan jernvägsförbindelse med det öfriga Sverige, sammandraga en sådan styrka inom loppet af några dagar, som är den tidrymd inom hvilken hvem som helst af våra grannar med lätthet kan, efter skedd krigsförklaring, transportera trupper och fartyg till Carlskrona, är naturligtvis omöjligt med nuvarande kommunikationer, och dock afslogo ständerna vid sednaste riksdag motionen om anslag till undersökning för en jernväg. En sådan har dock kommunen sjelf i förening med Wexiö och Calmar (till hvilken sednare plats banan skulle utgrenas) påkostat, i förhoppning att jernvägen skulle kunna åstadkommas på samma sätt som på andra ställen, neml. genom statslån och aktieteckning. Om den erforderliga summan på sådant sätt kan åvägabringas är dock temligen osäkert, ty som bekant är lider Blekinge stor brist på större egendomsegare, som kunde vara hugade att nedlägga kapitaler i ett sådant företag, och att bönderna, som på sina halfva och fjerdedels hemman knappast kunna lifnära sig sjelfva, skulle hafva något att afstå är väl nästan otänkbart. Att saken det oaktadt så långt avancerat visar dock att man hoppas det bästa och att de personer, som satt sig i spetsen för företaget, inse att såväl Carlskrona som landet deromkring inom sig eger ressurser, hvilka med förbättrade kommunikationer skulle bringa orten till ett välstånd, som till fullo godtgjorde wuppoffringarna. Att Carlskrona således äfven i andra afseenden än det militäriska eger sin betydelse får man väl då antaga, och detta borde äfven bidraga till att undanrödja de skäl som möjligen kunna uppkastas emot statens öfvertagande af byggnaden, hvilket vi anse den böra göra; ty för den oinvigde förefaller det, som det vore ett ocftergifligt vilkor att när så mycket penningar, som här är skedt, nedläggas i befästandet af en plats det äfven borde ställas så till att tillräckliga truppmassor för fästenas bemanning derstädes på kort tid kunna sammandragas, isynnerhet när dessa truppmassor äro så betydliga att det för landet skulle vara särdeles kännbart att på en punkt underhålla dem som ständig garnison. Den nu verkställda jernvägsundersökningen har dessutom lemnat det resultat att terrängen visat sig särdeles lämplig, så att kostnaden per mil borde t. o. m. komma att understiga medelpriset på statens öfriga banor. Att staden under nuvarande förhållanden ej kan stå på någon hög ståndpunkt i industrielt och kommersielt afseende, torde ej förvåna, ty då hvarken export i någon betydligare grad kan förekomma eller importen öfverskrida ställets behofver, så faller af sig sjelft att ej andra än statens embetsmän och ett fåtal af köpmän och industriidkare derstädes bosätta sig. Det hela bär äfven en prägel af stillhet och liflöshet, och flertalet ut sjelfva folket, som till större delen utgöre au kronans manskap, tyckes gripet af en diu försoffning, parad med en stelhet och ett sätt at: uttrycka sig, som äro ett fuilkomligt aftryck af de formaliteter de såsom tjenstgörande vid flottan äro vana att rätta sig efter och hvilka, sedan urminnes tider oförändrade, såsom tradition biehålla sig och på så sätt snart sagdt blifvit insupna med modersmjölken. Under nuvarande förhållanden fullkomligt obekanta med den öfriga verlden samt vana att aldrig genom sitt arbete förtjena sitt dagliga bröd, då detta ändå, fastän knappt, tilldelas dem i form af lön, kan man ej undra att ej begär till något annat hos dem uppstår. Att så ej är förhållandet med den inflyttande delen af befolkningen är väl också klart, och som till denna i frimsta rummet kan räknas de unga officerarne, hysa desse naturligtvis andra åsigter och annan uppfattning af lifvet, och man må väl klandra, men ej fördöma om den öfverflödande lifskraften någongång gifver sig luft på ett sätt, som ej alltid kan bestå vid cn sträng granskares pröfning. Må hvar och en föreställa sig den unge sjömannen med ett lifligt lynne och 600 rdr rmt i årlig lön utan ringaste utsigt att ytterligare förtjena ett öre, placerad på Carlskrona station utan, hvad värst utaf allt är, någon för sig och andra gagnande sysselsättning! Må den som kan, sätta sig in i ett dylikt förhållande och han skall då finna att det är i alla afseenden djupt beklagansvärdt. Vi sade att han ej kunde förtjena något utöfver sin lön och vi mena då (CS Sr Tr 1 , FR I I ER