Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 3

Fn, nn nn 1857 års handelskris. Rärtegangsoch Polisnyheter. Tre enkor. Den förut omtalade enkan Maria Theresia Bång, som för omkring 14 dagar sedan i polisdomstolen häktades som försvarslös, stod i går inför rådhusrättens fjerde afdelning tilltalad att hafva tillgripit en bleckflaska innehållande 3 kannor mjölk från en person vid namn Kron. Vid ransakningen sistlidne torsdag upplystes att Bång varit dömd en gång för begagnande af lifsfarligt vapen och en annan gång för första resan snatteri; men någon bevisning om tillgreppet af mjölkflaskan kunde icke förebringas. Till i går.voro två vittnen, enkorna Maria Sahlbeck och Anna Burk, inkallade. Sedan protokollet från förra rättegångsdagen blifvit uppläst fingo vittnena företräde. — Har ni något jäf mot vittnena? frågade ordföranden Bång. -— Ja, det har jag visst det — svarade Bång. -— Nå säg ut hvad det är för jäf? — Jo, Sahlbeckskan är oregerlig i högsta grad och så slåss hon med sin son hela nätterna. — Det hör inte hit, vittnena få gå ned till bibeln — förklarade ordföranden. — Ja, jag går så lugn — sade enkan Burk och gick ner till bibeln, följd af sin mindre lugna medsyster enkan Sahlbeck. Sedan vittnena gått eden fick Burk afträda och Sahlbeck började sin berättelse med den upplysningen att hon en gång mött Bång som kom slängande med en bleckflaska. — När såg du Bång komma med bleckflaskan? frågade ordföranden. — Det gör detsamma, det vet hon bäst sjelf, som har stulit den, svarade vittnet. — Men nu är det vittnets skyldighet att upplysa oss om det, var det nyligen eller för ett par år sedan? återtog ordföranden. —Åh, herre Gud, det ska hon väl bäst veta sjelf, jag vet ingenting annat än att jag sett henne. — Vet vittnet ingenting om att Bång skulle ha stulit den här ifrågavarande mjölkflaskan ? — Det vet Kron bäst, han som gjort mål om saken, svarade det oefterrättliga vittnet. Enkan Sahlbeck fick nu tillsägelse att aflägsna sig emedan rätten ej kunde få någon reda på hennes vittnesmål, hvarpå enkan Bark inkallades. — Har tilltalade Bång bott hos Burk? frågade ordföranden. — Ja, herr kunglig lagman, svarade Burk. — Vet ni om Bång stulit on mjölkflaska? — Nej, herr kunglig lag in. — Nar ni ingenting att upplysa? — Nej, herr kunglig lagman. — Ja då fär ni gå. — Tackar aldra ödmjukast, herr kunglig lagman, yttrade Burk och aflägsnade sig cfter en djup nigning. Som ingen bevisning mot Bång vidare kunde förebringas, så afkunnade rätten utslag och frikände Bång från allt ansvar. — Tackar aldra ödmjukast, yttrade Bång småleende och afträdde ur salen, såsom det tycktes, mycket nöjd med utslaget. Tilltalsfrägan. Trädgårdsdrängen Johan Fredrik Wåhlin hade i går till rådhusrättens fjerde afdelning instämt trädgårdsmärstaren Fredlund med yrkande om ansvar å Fredlund för det denne i trädgården n:o 23 Stora Gråbergsgatan slagit Wåhlin så att denne erhållit flere blodviten i ansigtet. Då målet påropades var endast Wåhlin tillstädes och företedde läkarbetyg öfver de skador han lidit af misshandlingen. — Nå hvarför slog Fredlund dig? frågade ordföranden Wåhlin, som såg särdeles beskedlig och saktmodig ut. — Jag mötte honom i trädgården och då fick jag stryk, svarade Wåhlin. — Hade du gjort honom något ondt, eller så du något ät honom som kunde förarga honom? i — Jag kallade honom för du och då blef han arg. Efter en kort diskussion om det var mera stötande att säga du än ni beslöt rätten att låta kalla Fredlund att vid hemtningsäfventyr infinna sig mvästa rättegångsdag, då det skall visa sig om Fredlund är mot eller för de enkla tilltalsorden. ————2 ———ve———— ee Bref till Dagens Nyheter. Carlskrona den 27 febr. 1865. Att i en undanskymd vrå af vårt kära fädernesland en stad finnes med ofvananförda namn torde vara allom bekant, fast den ej