Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 3

Stanog kan icke få någon? Har då en klocka. någon själ att frälsa? — Det är en motsägelse! — svarade sjömannen, — i Frankrike, i det mest civiliserade land i den mest civiliserade verldsdel finna vi alltså sådana lika väl som bland kaftrer och cingaleser. De lemnade nu södra Fraukrike och styrde kosan mot hufvudstaden, medelpunkten för konster och vetenskaper, för talanger och begåfvade andar och följaktligen äfven för rättvisa, förnuft och sanning. Ty hvartill skulle vetande och förmåga tjena, om de icke sknlle leda oss till det goda? Paris erbjöd våra resande tusen nya öfverraskande föremål. Saint Charles såg der nästan öfverallt sysslolösheten ärad och fliten nästan föraktad. Man blef der medlem af akademien för sina politiska åsigter och statsman för sina religiösa känslor; unga menniskor visade sig så slösande med sin förmögenhet, som om de blott hade en dag att lefva, och gubbar deremot så sparsamme, som om de hoppades lefva ännu ett århundrade, och en bedragen äkta man glömde till den grad all logik, att han trodde att det var på honom som skammen hvilade. Allt detta tycktes vara lika många motsägelser för en enfaldig, naiv ung man som icke kände verlden. Men han lärde snart känna den! (Forts.)