Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 2

deras förnärmade tro, kastade de sig med ögonen lågande af raseri eller — om man så vill — af helig ifver öfver honom, sleto honom i stycken och uppåto honom på stället. Jag bör emellertid göra dem den rättvisan, de underläto icke att ångra — icke att de ätit upp honom, ty han var hvit och vid godt hull, men att de genom att äta upp honom kommit att äta kött på en fredag, hvilket stred mot deras religions-grundsatser. Du ser, att liksom du, trots dopet förblifvit Cingales, så hade de förblifvit Kaffrer. Lyckligtvis har du, Philip, min gudson, en gudfar som är hemma i sin religion; låt Stanog gå för den han är, och icke vidare tänka på hans frälsning, Saint Charles egde en alltför upphöjd själ att icke fatta det höga ändamålet med en lära, som förädlade menniskan genom attsätta en gräns mellan honom och de andra skapade varelserna. Han fann sig derföre i hvad som icke kunde undvikas, men beklagade likväl. att hans trogne kamrat icke kunde följa med honom till himlen. Då han skulle gå fram till altaret för att hembära Gud sin tacksägelse, såg han kyrkan uppfylld af en otalig menniskomassa, som var smyckad och högtidsklädd liksom på stora helgdagar, och personer som stodo bredvid honom, meddelade att man skulle döpa en klocka. Förvånad deröfver vände han sig till Van Break: — Huru? Ger man sakramentet åt en klocka? En död och liflös massa? En klocka får en gudfar och en gudmor, men min trogne