Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 2

att frälsa, det skulle vara att begå ett helgerån att ntdela ett sådant sakrament till någon annan varelse än en menniska. Men motsägelsen är alldeles sådan man kunde vänta den af dig, som är hälften indian och hälften fransman. Se det är följden af hastig omvändelse! Jag kommer härvid att tänka på en motsägelse af samma beskaffenhet, som jag en gång bavittnade hos mina goda vänner kaffrerna. Missionärerna trodde sig ha banat väg för kristendomen hos ett stort antal af dem. Dessa hade, liksom du blifvit döpta och ansågo sig som fullständiga noviser, ehuru de, med undantag af några rena bagateller, bibehållit alla sina gamla vanor. Jag gjorde en dag ett besök hos dem, på ett ställe icke långt från kusten, i sällskap med ett slags voltairiansk filosof, en mycket skicklig man, som också ville omvända dem på sitt sätt. Vi funno dem sittande i en krets på sanden vid hafsstranden, sysselsatte att äta potatis och fisk, ty det var, såsom de icke försummade att göra oss uppmärksamme på, en fredag. Min, filosof började nu, låtsande sig vara missionär, att förehålla dem deras barbari, deras månggifte och deras försyndelser mot naturens bud. De hörde lugnt på honom; .men då han oförsigtigt lät dem veta, att det är genom dygder, som man behagar den allsmäktige och icke genom en föregifven återhållsamhet, som blott består i en förändring af lifsmedel, reste de sig, uppfyllda af raseri öfver en sådan gudsförsmädelse. — Att råda oss att äta kött på en fredag! — ropade de på sin rotvälska. — Den fräcke hunden, den gudsförnekaren! -— Och för att hämnas