Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 2

vändelse ansåg sig den gode kaplanen icke värd en sådan ära, utan återvisade honom blygsamt till kyrkoherden, som skickade honom till prosten, hvilken å sin sida ånyo sände honom till erkebiskopen. Nu lyckades han att få tala vid prelaten, som mottog Saint Charles välvilligt och sade att han, för att på ett värdigt sätt upptagas i kyrkans moderliga sköte, likt Hieronymus, borde skaka utaf sig det afguderiets stoft som betäckte honom; detta var dock blott ett råd, icke en befallning. Saint Charles lät undervisa sig och fann Kristi religion värd att föredragas den, hvartill han förut bekänt sig. Han mottog dopet, som enligt hvad man sade honom, renade honom från syndens dy och öppnade himlens portar för hans själ. Van Break var hans gudfader och grät af glädje vid tanken att hans unge vän hädanefter skulle heta Philip liksom han sjelf. Han trodde sig se en son i den som bar hans namn. Följande dagen infann sig den nydöpte hos Yan Break, åtföljd af en präktig hund, hans trogne följeslagare, som räddat hans lif på Ceylon och följt honom vid hans afresa derifrån. i — Jag vill, gå tillbaka till erkebiskopen, — sade han, — och bedja honom äfven på min gode Stanog ösa detta heliga vatten, som öppnar himmelens portar. — Hvad tänker du på, min kära gudson? — ropade kaptenen efter ett långvarigt utbrott af skratt. — Du förblandar dina malabariska idger med dina kristna känslor. Vi äro icke längre i Indien: djuren ha ingen själ