Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 1

dets lagar och dess religion till efterrättelse, svik aldrig ärans och moralens strängaste grundsatser, och du skall bli lycklig! Derpå omfamnade han sin son och dog. Efter att ha uppfyllt sina sonliga pligter gick Saint Charles ombord hos kapten Van Break, en vän till hans fader, och hvilken stod i begrepp att afsegla till Frankrike. Kaptenen, som i sitt hufvnd hade cnhel hop höga föreställningar om rättvisa och moral, hvilka han dock aldrig praktiskt utfört, gjorde sig ett nöje af att för den unge mannen predika tålamod, måttlighet, till och med höflighet — det senare, ehuru han sjelf hade temligen retliga nerver, en hand som lätt nog delade ut ett slag och emellanåt förde ett ganska mustigt språk. Saint Charles hade blifvit honom anförtrodd af en döende vän, och han ansågs icke utan skäl som den intressante faderoch moderlöses förmyndare. Vid ankomsten till Bordeaux öfvergaf han sin brigg,såldesin laddning, fullt besluten att icke lemna sin unge halft olifvefärgade myndling, utan lotsa honom genom den obekanta verld som öppnade sig för honom. : — Frankrike! Frankrike! — hade Saint Charles utropat, full af glädje öfter att sätta foten på land; ty böljornas rullning hade han icke kunnat fördraga. Fasta landets behag och orörlighet, Bordeaux-boernas liflighet — deribland icke att förglömma de täcka grisetterna med deras små koketta mössor — allt väckte i hans hjerta en känsla af glädje och berusning, som han antog för fosterlandskärlek. Och snart infann