Dagens Nyheter – 2 mars 1865, sida 2

tåget och kastade i land till ett par karlar, som skulle med detsamma göra fast. Det är för min räkning, tänkte knallen. Han fattade blixtsnabbt tågändan, slog den tvenne hvarf omkring lifvet och störtade bums i kanalen. Handlingen var en riktig knalleffekt. Alla åskådarne blefvo slagna af häpnad och förundran. Ingen kom sig för att säga ett ord. Knallen kunde intet simma. Han purrade till botten, kom åter upp efter en stund och sprutade vatten ifrån sig som cn liten hvalfisk. Slutligen ropade kaptenen hala, och vår knalle blef under glädjerop hissad ombord. Badet bekom honom icke särdeleg väl. Han låg en lång stund nästan alldeles liflös. Men snart qvicknade han vid, reste sig manhaftigt upp och såg på sin omgifning med triumferande min och utropade: — Så är det till att ha mod i bröstet .Jag hade varit alldeles ulyckelig om jag inte kommit med. — Det var mig ett äkta dumhufyud sade fru Löfvings båda ilskare och skrattade ända till Stockholm åt den oerfarna knallen. — HNSåadana dumhufvuden tycker jag om, försäkrade den unga enkan. Hans handling bevisar mod och beslutsamhet. Jag är säker på att den som kan våga lifvet för sin lilla förmögenhet, är en bra karl, som kan bli något utaf med tiden. Jag skall taga den unge mannen till bokhållare. Fru Löfving höll ord. Hon lemnade den unge knallen sitt kort och några dagar derefter stod han som bokhållare i hennes sidenkramhandel på Vesterlånggatan.