Dagens Nyheter – 2 mars 1865, sida 2

Vid ett tillfälle råkade fru Löfving tappa sin fina näsduk midt på däck. Denna olycka märktes samtidigt af tjensteandarne, hvilka samtidigt bugade sig ned, för att upptaga och återställa det förlorade fyndet. Härvid råkade de i sin ifver att stöta så hårdt emot hvarandra att de båda ögonblickligt föllo bakut. Hattarna ramlade utaf och grosshandlaren rullade ikring som en igelkott. Värre gick det med notarien. Han tappade sin peruk, som genast blåste i kanalen, hvarföre han nu låg der så blank i nacken som en sliten billardboll. i Mängden småskrattade åt de fallne hjeltarne, men vår knalle riktigt storskrattade. Han slog tillsammans händerna och bedyrade att han aldrig sett något så rasande putslustigt. Han upprepade detta i många repriser. De utskrattade föremålen blefvo af denna orsak så förargade på knallen, att de voro färdiga att största honom bums i kanalen. Dit kom han äfven, hvilket vi nu skola ha den äran att förtälja. Det var andra resdagen. Ångbåten passerade just igenom slussen vid Husbyfjöl. Alla passagerarne voro ombord med undantag af vår knalle, som hade för något enskildt ärende gått i land, der han ännu qvardröjde. Snart blef han dock synlig på stranden, skrikande åt fartygets befälhafvare att vänta; emedan han vore passagerare som ovilkorligen skulle med till Stockkolm. Alla hans varor