Dagens Nyheter – 2 mars 1865, sida 1

Föreställen er, att jag öfverenskommer med en arbetare att han för 5 francs skall gräfva diken i min åker för att befria den från vatten. Medan jag afhandlar den saken kommer en uppbördsman och tager mina 5 francs och levererar dem till inrikesministern; det blir ej något af med min affär, men ministern (hofvet) spisar en rätt mera till middagen. Huru kunna ni påstå, att denna allmänna utgift i någon mån bidragit till förbättrandet af den allmänna industrien? Inse ni då icke, att endast ett ombyte skett i belåtenhet och arbete. En minister har fått sitt bord bättre försedt, det är sannt; men en åkerbrukare har gin åker mindre väl häfdad, och det är också sannt. En parisisk kock har förtjent 5 fres, det måste jag medgifva, men ni få också medgifva, att en jordarbetare gått miste om en förtjenst af 5 fres. Allt hvad man kan säga är, att den officiella måltiden och den belåtne kocken är hvad man ser, men den vattendränkta åkern och den sysslolöse arbetaren är hvad man icke ser. Herre Gud! hvilket omak man måste göra sig för att i statsekonomien bevisa att två och två är fyra.