En bit nationa!ckonomi. Fr. Bastiat yttrar på ett ställe i sina skrifter: eHvad som upprör mitt ekonomiska samvete, hvad som kommer r;:g att rodna vid tanken på mitt lands rykte om förstånd och insigt är att man alltid framkommer med det lätt trodda, men befängda yttrandet: Den höge embetsmannens slöseri uppmuntrar ju också konsten, industrien och arbetet. Statens öfverhufvud och dess ministrar gifva icke fester eller supåer, utan att åstadkomma ett lifligt omlopp i samfundslifvets ådror. Att nedsätta deras lönevilkor skulle vara detsamma som att uthungra hela Paris och på samma gång tillintetgöra nationens industri. Ursäkten, mina herrar, ni måste hysa åtminstone någon smula aktning för aritmetiken och sägen. ej inför nationalförsamlingen, på det den icke till sin egen skam må :fva er rätt, att summan icke blir lika då . un adderar tal uppifrån nedåt, som då man 2: lerar dem nedifrån och uppåt.