Dagens Nyheter – 1 mars 1865, sida 3

2 EL RE ES Ae AR Korrespondens från Upsala (till Dagens Nyheter.) Det atmosferiska lufttryckets inverkan. — Fet-tisdag och Fete-tisdag. — Släd ier och följen.— Prestmöle — Väderleken. — Vrövl. Upsala den 27 februari. Dagen heter ju Leander i dag! Det var et Fandens Infald da vi toge os for at feste Boelig i denne Philosophische stad, säger Sganarel; hvarpå Leander svarar: Det er ikke alt Guld som glimrer. Jeg tvivler ikke paa at Staden jo vrimler af laerde Mend, men man meerker ikke, at deres Levnet svarer til deres Lerdom. — Det var i det landet som Kung Orre lefde; här är det helt annat. Nu vrimler staden visserligen at lerde Mend, men de äro allt för filosofiska för att icke lefva som de lära. Det går ett tunguseri öfver vårt filosofiska land, som kännes ibland precist som när en qvalmig sommardag Jluften trycker på ens axlar; — man smittas af omgifningen, rullar ihop sig, gäspar och har obeskrifligt tråkigt. Det är skada att man inte med Leander kan utropa: De zere alle lige galne, skjönt hver paa sin Maade, ty då kunde man inte längre behöfva ha så ledsamt utan skutta omkring med sina tankar i ett lustigt allegro öfver stockar och stenar, då man nu deremot i ett melankoliskt largo måste krypa in i moraser och snår. Ja som sagdt, här lefver man blott filosofiskt, och för tillfället se vi ut som döddansare allihop; men det är den stora idgen, som står alla för ögonen, och det är inte utan att det ena i onda inte har ett annat godt med sig i släptåg. Det är den starkt utvecklade fliten, de lärda minernas, distraktionernas tidehvarf vi lefva uti; man sätter stöfveln på hufvudet och stoppar benen i sin gamla hatt, och för allt detta får fäderneslandet så många flere embetsmän ; å la bonne heure! framåt, du unga friska kämpahär, — jag skall inte håna en tråkig tidsanda längre, då jag vet motiverna. Vishetens fader! vexla oss in på det rätta spåret och låt din semaphor visa: allting klart, inga grindar stänga lifvets jernbana, tidens ur gå lika på alla stationer, — så skola vi lyckligen löpa in på embetsmannabanans platform med modererad fart -— och dermed stopp! Det är fastlagsveckan som med gårdagen gick in och i morgon börjar den glada tiden, då man på bestämdt klockslag måste tära sin hetvägg och känna sig på eftermiddagen något öfvermätt. Midtemellan lutfiskarne och påskäggen står denna hederliga gamla plägsed, men hvad vi sakna är den sprittande karnevalen med sina Scaramuccier och polichineller. 1700-talet är förbi och med det våra maskerader, der konungar och tiggare hvimlade om hvarandra. Till och med i Italia la bella, från hvilket dessa fet-tisdagsskämt härstamma, har detta skimrande, musikaliska och behagsjuka lif börjat allt mer och mer att tyna af och Paris har ingen Henrik IIL, som med sina mignons kilar omkring stadens gator och snappar bort flickor och — knähundar, klädd i dominon och den lätta baretten. Och vi — Vi Stockholmare, för oss är allt upptåg slut, förbi Pfor ever. Man stiger upp som vanligt på morgonen, skrifver sina bref, säljer sitt bränvin, finner marknaden flau? — och går och lägger sig klock.n 10. Ack! Florens och Neapel iör min fyllda semla ! Betänkliga symptomer af feber ha på senaste dagarne visat sig hos en och annan, som I ännu allt jemnt har i friskt minne Wilhelmina Nerudas blyga fiol. Hon kommer nu till oss och ger i morgon tisdag en konsert med lockande program, och med nöje helsa vi henne som fru Norman välkommen för att bere