Dagens Nyheter – 1 mars 1865, sida 2

bruk han gjorde af en vältalighet, hvaröfve hela Frankrike en dag skulle känna sig stolt. — Det är sorgligt att se så mycken glöd, så mycken entusiasm bortslösas på en dylik sak! utropade han. Man måste beklaga då man hör viltaligheten användas såsom ett verktyg för att undan lagens rättvisa straff rycka en missdådare, en bof som .föröfvat det gräsligaste af alla brott . .. Jag är öfvertygad om att alla här närvarande ett ögonblick låtit fängsla sig af försvararen som oförlåtligt begagnat sig af sin lysande talang för att ikläda den gröfsta illgerning oskuldens bländhvita färg . .. men jag har också den tron att ni snart skolen inse er villa och skåda sanningen i dess rätta dager. Derefter genomgick han åter punkt för punkt anklagelseakten; alla de af advokaten kullkastade fakta vunno ånyo seger och denna gåog framstodo de orubbligare än någonsin. Mörkret hade emellertid inbrutit. Lamporna voro redan tända och kastade ett dystert och flämtande sken öfver salen. Vaubaron såg sig hastigt ryckt ur sin af ett strålande hopp uppfyllda dröm, och krossad, tillintetgjord syntes han ej mera ha vetskap om hvad som tilldrog sig omkring honom. Advokaten reste sig åter för att svara, men hans ord buro nu priägeln af den nedslage: het som intagit honom. Han kände att han nödgades leverera ännu en batalj och han skulle förlora den, ty entusiasmen en gång död, väckes ej så snart till nytt lif. Han talade dock ännu en gång, men hans ord bade ej lägre kraft att uppvärma dessa d l ( I I