Dagens Nyheter – 28 februari 1865, sida 2

XVII. Domen. Jean Vaubaron lyssnade, som det syntes, med fullkomligt lugn till uppläsandet af anklagelseakten, af hvilken vi i föregående kapitlet meddelat några fragmenter. Under hela tiden läsningen pågick höll Vaubaron sina ögon ofrånvändt fistade på Christusbilden ; hans anletsdrag förvredo sig ej, endast en svag ryckning i hans ögonlock och kring hans läppar förrådde de marter han uthärdade. När de sista orden i anklagelseakten blifvit upplästa, sänkte Vaubaron sitt hufvud och en djup suck häfde hans bröst. Vi ha redan sagt att hans ansigte var fullkomligt lugnt, men på hans panna perlade stora svettdroppar. Den allmänna åklagaren tog nu till ordet för att utveckla och understödja anklagelseakten; derefter började förhöret. Läsaren har redan förut bevistat förhöret i instruktionsdomarens kabinett, och der åhört fångens svar på de frågor som af domaren riktades till honom. Vi behöfva således ej här upprepa det förhör Vaubaron undergick i jurymännens niärvaro, vare det nog sagt att assisrättens president till honom framställde samma frågor som instruktionsdomaren, och att mekanisten besvarade dem med samma stränga sannfärdighet som förut. När Vaubaron började berättelsen om den okändes sällsamma nattliga besök, och det