Dagens Nyheter – 28 februari 1865, sida 2

— Jag kan vara lugn! säger mördaren till sig sjelf. — Misstankarna kunna ej nå mig! . .. det finns ju intet enda bevis emot mig! På detta sätt talar han, men han misstager sig! Den himmelska rättvisan vakar öfver honom, den gudomliga försynen gör h9onom på en gång blind och vansinnig! Stumma anklagare skola från alla håll samla sig omkring honom! De bevis han tror ej finnas till, hopa sig tvärtom för att tillintetgöra honom. I sin blindhet, i sitt vanvett glömmer han att borttaga den vid balkongen hängande repstegen och den är den första som redan i daggryningen ropar till alla: Det är denna väg mördaren gått! På de banknoter han stulit ur baron de Virivilles kassakista, ha hans blodiga händer qvarlemnat märken, han skyndar att med dessa olycksdigra sedlar betala sina skulder, och de blodfläck kar dem han är den ende att ej upptäcka, angifva honom såsom brottslingen. Riättvisan, genast underrättad, slår ned såsom åskan i mördarens boning. Den bemäktigar sig en fjerde banknot, likaledes fläckad med blod, och en diamant af högt värde, för fem år scdan såld åt baron de Viriville af en juvelerare, hvilken säger sig igenkänna den. Denna briljant bör vara tillräcklig för att hos herrar jurymän undanrödja hvarje tvifvel angående den anklagades brottslighet.