Dagens Nyheter – 28 februari 1865, sida 1

i ma i dagen, skall skänka mig kraft att bära de anklagelser som riktas emot mig . . . Jag skall bjuda till att ej höra alla de ohyggligheter för hvilka jag beskylles, jag skall säga till mig: Tänk på ditt barn, din stackars lilla försvunna flicka, som du måste söka och återfinna, var tålig, endast på det vilkoret kan du återfå friheten. — Ja, ja, så bör ni tala! .. . Modt... mod ! — Och nu, min herre, min högsinnade försvarare, låt mig säga er, låt mig ur djupet af mitt hjerta tillropa er, att hvad som än må hända, hvilket resultatet än må bli af den strid som kommer att utkämpas emellan er och den vilseledda rättvisan, jag må återfå min fläckade heder, eller stå der vanärad, jag må återvinna friheten eller dömas till döden, så har min tacksamhet till er dock inga gränser, liksom er välvilja ej haft det för den olycklige som i detta ögonblick kysser era händer . Så länge jag lefver ända på schavottens trappsteg, om jag nödgas stiga upp för dem, finns det i denna verld en varelse som helt och hållet tillhör er, en själ öfver hvilken ni kan förfoga, ett hjerta som blott slår för er. Advokaten svarade ingenting, två stora tårar föllo ur hans ögon och rullade utför hans kinder. Han tryckte ännu en gäng Vaubarons hand, derefter lemnade han väntningssalen mumlande med knappt hörbar röst: — Hoppas! hoppas! och Gud skall vara med oss! , Xx