Dagens Nyheter – 28 februari 1865, sida 1

ser af arbetare emot deras arbetsgifvare; och arbetarne i Schlesien hade af regeringen fålt medel anvisade för att dermed börja arbeta i associationer för egen räkning. När diskussionen om arbetares rätt till koalition öppnades, afgaf handelsministern en förklaring, som klart visade att det skulle gå med denna fråga som med alla andra i Preussen (— och mången annorstädes! —), nemligen att den skulle blifva utan resultat. Den ministeriella sidan använde samma taktik som reaktionen oftast använder mot reformer. Man sade: ja bevars, de herrar som väckt förslaget ha alldeles rätt i hvad de fordra, men denna fordran står i ett oupplösligt samband med andra kraf; vi skola öfverväga dessa kraf i ett sammanhang och sedan verkställa en omfattande reform . . . . Det är taktiken att, låtsa vilja gifva mycket mer än som är begärdt för att vinna tid — och slutligen gifva ingenting. I följd af denna taktiks reglor sade handelsministern: vi ha kommit till den öfvertygelsen att de nu gällande stadgarne angående arbetares och arbetsgifvares rätt att ingå koalitioner behöfva ändras 1 den syftning motionärerne angifvit, men en ändring 1 dessa stadgar ingriper i niäringslagstiftnings-systemet, och således mäste detta system undergå modifikationer. Dessutom har regeringen genom moget öfvervägande af frågan kommit till den öfvertygelsen att det icke är nog med att undanrödja hindren för koalitionsfriheten, utan att man måste uppsöka positiva medel och isynnerhet understödja association sväsendet för att förbättra arbetarens belägenhet. Men dertill ha tillräckliga förberedelser ännu icke skett. T anseende till sakens stora betydelse och de praktiska följdernas oförnekliga vigt anser regeringen för en pligt att medelst en allsidig och grundlig pröfning förbereda de lagstiftningsåtgärder hon är sinnad att vidtaga. HRegeringen skall derföre öfver hithörande frågor inhemta yttranden af provinsmyndigheterna och handelsföreningarne samt tillsätta en särskild komite, hvari skola inkallas ledamöter af båda kamrarna jemte sakkunniga personer ur de klasser frågan rörer — såväl ur arbetsgifvarnes som arbetarnes. Denna ministeriella förklaring var en sten i vägen för den reform, representantkammaren åsyftade. Kammaren må nu debattera och diskutera så mycket den vill; den partiella reform, som der är föreslagen, blir ändå bara instufvad iden stora, omfattande reformens luftskepp, som den adliga ministeren lofvar att sätta i gång. Det utlofvas positiva åtgärder till förbättrande af de arbetande kla ssernas omständigheter, understöd från statens sida åt associationsväsendet, en komite — hvarföre icke äfven ett särskilt parlament? — för att undersöka den sociala frågan. Hvad allt detta låter storartadt! Hur borde icke detta förblända allas ögon — om man icke af erfarenheten så väl kände den preussiska regeringens och dess kollegers taktik!