Årbetarefrågan 1 Preussen. De sista förhandlingar som förevarit i preussiska deputerade kammaren, och hvilka kunna anses vara af något allmännare intresse, angå den arbetande klassens koalitionsrätt. Två af kammarens mest bekanta liberala ledamöter, Schultze-Delitsch och Faucher hade, såsom redan är bekant, väckt motion om upphäfvande af den punkt i preussiska lagen, som förbjuder arbetare att ingå föreningar sinsemellan med ändamål att utöfva inflytande på bestämmandet af deras aflöning: ett lagstadgande så mycket rättsvidrigare, som arbetsgifvarne i Preussen icke äro förhindrade att ingå föreningar sinsemellan, för att efter eget behag och till egen fördel trycka ned arbetslönerna. Den stackars arbetaren får i följd häraf nöjas med hvad herrar arbetsgifvare behaga erbjuda honom, och då han för att åstadkomma cn skälig förhöjning söker sätta sig i förbindelse med andra gelikar i samma belägenhet som han sjelf, hotas han af lagens hela stränghet. Den vickta motionen var således i sig sjelf så billig och af nöden påkallad som möjligt, och ehuru den framlades af det liberala partiet var den dock från början utgången från det adliga och ministeriella lägret. En af de framstående inom detta läger, hr Wagener hade nemligen först trädt upp såsom arbetarnes förkämpe och åvägabragt en petition för deras sak; adelspartiets tidningar hade länge under bittra anfall utfarit emot fabrikanterna och deras privilegier samt gjort allmänheten uppmärksam på huru arbetsgifvarne (som naturligtvis tillhöra det iberala partiet) missbrukade sin makt öfver det arbetande folket; ministören hade låtit nedsiätta en komitå för att draga fram bevis på att dessa insinuationer voro grundade; den hade till och med genom mutor skaffat fram anklagelTr en