Dagens Nyheter – 27 februari 1865, sida 3

tarHliga måltid förrän dörren till hans cell åter öppnades. Två gensdarmer åtföljde af en polisagent inträdde. De kommo för att hemta mekanisten och föra honom till den sal, der de anklagade, omgifne af vakt, fingo afvakta det ögonblick då de skulle träda inför juryn. Ingen, med undantag af embetsmännen och advokaterna hade rättighet att skrida öfver tröskeln till detta rum och tala till dem öfver hvilka den menskliga lagen skulle fälla sin dom. En ekbänk svart och blänkande som gammal ebenhols, gick rundt omkring väggarne. På panelningen ofvanför bänken såg man man märket efter alla de brottsliga och förtviflade hufvuden som hvilat deremot. Med händerna omslutna af handklofvarna satte sig Vaubaron eller rättare sagdt, nedsjönk han på den smala bänken. De två gensdarmerna togo plats på ömse sidor om honom. Ett annat mål, var för ögonblicket för, men som det var af ringa vigt, kunde man antaga att det snart skulle vara afgjordt. Det argick en inbrottsstöld, begången nattetid i ett bebodt hus. Tjufven hade blifvit gripen på bar gerning och genast arresterad. Två eller tre vittnens afhörande och domens afkunnande, kunde högst upptaga en timma. Derefter skulle brottet på Pas-de-la-Mulegatan förekomma och det skulle sysselsätta juryn bela den återstående delen af dagen.