Dagens Nyheter – 25 februari 1865, sida 2

Djupt rörd och sjelf förvirrad svarade den unge advokaten med darrande röst! — Allt hvad en menniska kan göra för att rädda en bror, vill jag göra för er ..-. Men ni måste då också lofva mig att troget bistå mig i mitt svåra värf! — Och hvad skall jag göra derför? . .. Hvad fordrar ni af mig? . . . Ack, hvad kan väl en stackars fånge som jag uträtta! — Er hållning inför juryn skall blifva min tillförlitligaste bundsförvandt, ty den skall bekräfta mina ord och skänka dem kraft . . . Beväpna er derför till det afgörande ögonblicket med ett öfvermenskligt mod ... Låt hvarken nedslå, tillintetgöra eller förkrossa er af alla de slutsatser och falska bevis, som den allmänna åklagaren torde komma att slunga emot er och lägg väl band på er vrede så att ej ert sjudande blod må förleda er till något tanklöst, oöfverlagdt svar när de gräsliga anklagelser som förfölja er, tränga sina hvassa dolkar i ert hjerta. — Ack, ber ni mig ej om det omöjliga? ... Kan jag väl förblifva lugn då jag högt, offentligt hör mig utropas såsom mördare och tjuf? — Jag medger att det blir svårt, grymt, men ni måste det! .. . Oskuldens majestät tryckt på ert ansigte, den hederliga, orättvist misstänkte, och falskt anklagade mannens lugn, skola väcka tvifvel i alla de sinnen som nu äro intagna emot er och småningom tvinga era fiender att ändra opinion . . . Tro mig, endast genom att ådagalägga värdighet och själslugn kan ni vinna rättvisa! . . . Mitt ord skall göra det öfriga om Gud i morgon