Jean Vaubaron. Andra delen. (Forts. fr. N:r 1-— 46.) XV. Aftonen före domen. I sin egenskap af lärjunge och medtäflare till Broussais, det vill säga till den största af alla materialister, trodde doktorn icke på några underverk, och han ansåg allting sagdt när vetenskapen uttalat sitt ord. Denna gång inträffade likväl det oväntade underverket, hvilket i ett nu tillintetgjorde alla hans förutsägelser. Då han på aftonen samma dag inträdde i Vaubarons cell fann han till sin stora förvåning mekanisten icke död och han nödgades till och med erkänna att emot all förmodan en viss förbättring i hans tillstånd inträdt. — För tusan! mumlade han med ofrivillig harm, det skall just vara i sådana der bofvars kroppar som själen skall sitta så fast . En hederlig karl hade aldrig motstått alla dessa lidanden. Den bättring som på ett så oväntadt och öfverraskande sätt gifvit sig tillkänna, gjorde nu snabba framsteg. Efter en veckas förlopp var all fara för