Och med en vighet och smidigl ict värdiga en konstberidare svingade han sig öfver fönsterbrädet. I ett nu stod han inne i rummet der han genast intog en dansörs at titud. — Nå, mina höga herrar, hur går det, utropade han sedan, jag bjuder er af hjertat välkommen i den mycket värde sade fader Legrips allraheligaste!... Stig på , stig på, gode herrar och parisare! (Forts.)