Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 3

stiga räfvar att kunna undersöka boet utan att också genast lägga tassarna på guldäggen. — Bara vi hinna söka dem. — Åbhjo bevars . . . Ifall Legrip är hemma ha vi inom en minut gjort upp alla våra gamla räkningar med honom och ärligt betalat honom för gammal ost . . . sedan äro vi herrar på täppan. Ifall han deremot icke skulle vara hemma, hvad jag nästan tror, ty man kan ju aldrig träffa honom utan att förut ha Richard, går det ännu lättare, då går det helt enkelt som en dans. — Tror du att det blir af i natt? — Hvarför icke, ju förr dess hellre, så menar Jag . -. Men det hela beror naturligtvis på Kaninen, vi få väl höra hvad han säger. Kanariefågeln hade knappt uttalat dessa ord förrän ljudet af snabba steg hördes på vägen; ej långt från krogen. Nästan med detsamma öppnades dörren. Allas ögon vändes genast åt detta håll och på alla ansigten lästes en känsla af missnöje och oro. Nästets skäggiga gäster blefvo dock snart lugnade. Den inträdande var, det hade varit om öjligt att misstaga sig derpå, en kamrat. X. Klockan tolf. Kaninen var en pariserskurk par excellence, den till bandit avancerade gatpojken, en