Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 3

— Ja. — Men hvarföre? — För att narra oss i någon fälla, hvarur vi ej kunna komma helskinnade. — Men hvad skulle han väl kunna ha för godt deraf? — Åh, Legrip skulle nog betala honom om han angaf oss. Kanariefågeln höjde på axlarna. — Var nu inte enfaldig, min stackars Ripainsel, — sade han derefter. — Sannerligen jag känner igen dig i afton. . . Kaninen är en förträfflig gosse, för hvilken jag går i borgen som för mig sjelf . .. Utomdess har han tusen gånger större vinst af att tillsammans med oss plundra den gamle skurkens kassakista är att af honom tigga sig till några eländiga styfrar, som han nog skulle förstå att få så afprutade som möjligt. — Så fort du går i borgen för Kaninen är jag lugn . .. Tror du att vi komma öfver mycket pengar i fall vi lyckas. — Det kan du lita på. . . Der måste finnas hela högar af guldmynt och hela packor af banknotor utom alla guld och sgilfversaker samt juveler han skojat åt sig . .. Om han behöfde 100,000 francs till en affär skulle han genast med samma lätthet taga dem ur sin kassakista som jag kan vara af med ett tiosousstycke, han måste således vara mycket rik. — Ja, det är sannt . . . men det lär väl vara mycket svårt att upptäcka hvar han har sin skatt gömd. — Deri har du fullkomligt rätt, men vi skola nog hitta på gömstället. Vi äro för li