Dagens Nyheter – 20 februari 1865, sida 1

gärlighet äta och utan minsta misstroende drack hon åter af samma vin som den föregående aftonen. Fem minuter derefter var hon tungt insomnad och Rodille lade henne sakta tillbaka på sängen. — Det här går ju alldeles förträffligt, — sade han med oblandad tillfredsställelse till sig sjelf i det han kastade sig på en på golfvet i ett bredvid liggande rum liggande madrass. 7 Nästan med detsamma han lade sig insomnade han. Men banditen hvilken liksom alla hans likar, som af de med deras brottsliga och äfventyrliga existenser förknippade farorna alltid hållas på sin vakt, hade en lätt sömn och en förträfflig hörsel. Straxt efter klockan tolf vaknade han häftigt och raskt sättande sig upp på madrassen frågade han med den största klarhet i tankeförmågan sig sjelf: — Hvad är det jag hör? Ett vast, men ganska tydligt buller, nemligen det egendomliga ljud som uppstår då Jern filas, trängde tydligt till hans öron. Han lemnade genast madrassen hvarpå han kastat sig fullkomligt klädd och närmade sig kabinettförmaket. Bullret fortfor. Rodille var ett ögonblick nära att öppna detta fönster. Han förde redan handen till innanluckans hake, men plötsligt hejdade han S18. — De hålla på att fila sönder jerngallren