Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 3

SS MV VR Jernvägarne här och der. Norrlands-Posten framställer följande tänkvärda jemnförelse: Lika visst som allmänheten nästan postdagligen får höra talas om eldsvådor från Göteborg synes äfven vara att man har att vänta underrättelser lika ofta om olyckor eller smärre missöden på statens Jernvägar. Det kan väl tyckas som en del af dessa äro af den natur att ej kunna af trafikstyrelsen förutses, under det att den andra delen, beroende af absoluta naturhinder, påtagligen äro det. Men låtom oss anställa en liten kort jemförelse. Huru kommer det sig då, att en jernväg, sådan som Gefle—Dala, hvilken, såsom vida nordligare belägen, är ännu mera utsatt för de nordiska klimatiska förhållan. dena, och hvilken företett en trafik, sådan som statens jernvägar i liflighet ännu torde komma att länge sakna, uppgående till och med öfver en million riksdaler pr år på en bansträckning af endast 8 mil. — huru kommer det sig, fråge vi, att en jernväg med detta läge och denna trafik aldrig företer några sådana olyckor, som så ofta inträffa på statens jernvägar, att der ännu, så vidt vi vete, i sjelfva trafiken ingen enda menniska blifvit skadad, ännu mindre dödad, hvarpå statens jernvägar lemnat ett så sorgligt exempel? Utan tvifvel ligger orsaken till dessa olika förhållanden uti den olika uppmärksamhet de resp. trafikstyrelserne egna åt sitt kall och hvaraf den reguliera gången af det hela så väsendtligt beror. Vi anställe jemförelsen icke för att på statsbanornas bekostnad upphöja Geflebanans, utan endast för att fästa uppmärksamheten på att en jernvägstrafik, väl ordnad och väl skött, äfven under ogynsammare klimatförhållanden kan drifvas utan olyckor, för hvilka man är så benägen att skylla på klimatet. Beträffande hjulringarna, hvilka, sammansatta, såsom det säges af två slags jern, sönderspringa af kölden, hvarvid till och med, vid den härom först gjorda erfarenheten, konungens lif sväfvade i fara, enär en sådan händelse först inträffade på sjelfva den kungliga vagnen under konungens resa till Norge, så förefaller det oss som en sådan anledning till olycka lätt skulle kunna förekommas om man icke går öfver ån efter vatten, d. v. s. icke reqvirerar sina hjulringar från England, utan begagnar Sandvikstillverkningen af Bessemerstål, hvaraf sådana till förträfflig qvalitet tillverkas och sannolikt såsom homogena och ef ett utmärkt materiel ej så lätt springer sönder. Vi förstå visserligen icke att bedöma len saken, men det förefaller oss åtminstone så och vore kanske värdt att tagas i betrakande. Rem toRRRRAEEAXXXVVJXVJWJWJVWJVBJBJzJXgJJXXAA RR