mera. TJ menniskokännedom, ett kapital . . .!i era händer representerar flickan ingenting! Rodille började skratta. — Tack för de der orden, doktor, de förjaga den tvekan jag ännu hyste att underrätta er om mina planer . . . Jag vill nu utan omsvep beröfva er er illusion. — Min illusion? — Ja visst, för fan! — Tala! — Istället för att som ni tror i mina händer representera ingenting, representerar tvärtom den lilla flickan äfven för mig en lysande förmögenhet; genom att vägra gå in på det kompaniskap jag så godhetsfullt erbjudit er, undertecknar ni er egen ruin. Fritz Horner betraktade Rodille med ett uttryck af obeskriflig förvåning. — Ah, ni förstår inte ett ord och brinner af otålighet att jag skall förklara mig... Nåväl, inskränkta menniska, jag vill göra det! . Redan i morgon afsluter jag kontrakt med en fattig fan af mina vänner, en ung karl med öfverlägset hufvud, en ganska skicklig läkare, ehuru utan patienter, som för hundra ecus i månaden åt mig säljer både sin person och sitt namn. — Hvad i herrans namn vill ni göra med dem? frågade den tyske läkaren helt undrande. — Gissar ni ännu inte hvad jag ämnar? — Nej, jag nödgas erkänna det! — Ni brukar eljest vara mera skarpsinnig, doktor . . . Jo, jag ämner låta den ifrågavarande unge läkaren jemte den lilla flickan inflytta i första våningen i ett af de lysande