Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 3

husen på Mont-Blanc-gatan eller boulevard Montmartre, och sedan skall Jag i hela Paris låta kungöra att der ges magnetiska seancer, hvilka, jag hoppas det åtminstone, snart skola få vida större värde än era, och som dertill endast skola kosta tio francs istället för en louisdor . . . Hvad menar ni, doktor, tror ni att ni med en dylik medtäflare, efter en månads förlopp skall ha många kunder qvar. — Skulle ni verkligen kunna handla på detta sätt? stammade Horner med darrande röst och en djup nedslagenhet målad på sitt ansigte. — Anser ni spekulationen dålig? Tviflar ni på framgången? — Ack, Rodille! Rodille! . . . Och jag som så blindt trodde mig kunna lita på er! — Det förekommer mig likväl, min kära doktor, som om jag icke öfverrumplat er. — Ifall ni öfverger mig är jag förlorad! Ni afslog ju nyss på det bestämdaste sätt det kompaniskap jag erbjöd er. . — Jag var då en åsna, en galning. — Och nu? — Åh, nu har jag återfått mitt sunda förnuft, mina ögon ha öppnats. — Hvilket med andra ord vill säga att ni nu betraktar samma förslag som ni nyss så föraktfullt förkastade såsom en ynnest hvilken ni ber mig bevilja er? — Ja, Rodille, min bäste Rodille, det är sannt, jag besvär er, blif min kompanjon, mitt andra jag, ni är ju redan min bästa vän. (Forts.)