Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 2

angå mig sjelf, och dem jag hvarken behöfver eller har lust att anförtro åt någon, behålla flickan hos mig några dagar. — Jag tycker huru fadren skall vända upp och ned på hela Paris för att återfinna henne. — Sof i det afseendet tryggt! . . . Jag ansvarar för att fadren aldrig skall inställa sig hos er för att göra sina rättmätiga anspråk på sitt barn gällande. — Och huru kan ni vara så säker derpå? — Den förträffliga karlen har fallit på den snillrika id att skära halsen af en gammal girigbuk och plundra hans kassakista, och det har han gjort på ett så genialiskt sätt att polisen redan två timmar derefter lade vantarne på honom ... Rättvisan har nu tagit. hand om gunstig herrn, som ganska ordentligt sitter inom lås och bom. — Åh fan! huru kan en menniska med så lysande id6er utföra dem så dumt! — Det sade också jag just nyss åt mig sjelf, men som karlen i sjelfva verket arbetat i vårt intresse, så förlåter jag honom af hela min själ hans eljest oförlåtliga dumhet. — Och modren? ... Hur är det med henne? — Åh, öfver henne behöfver ni icke heller oroa er . . . När hon såg sin man arresteras greps hon af en sådan ångest att hon på stället uppaf andan . . . Gud vare hennes själ nådig! — I sanning står ej vår affär på de allra bästa fötter i verlden, sade Fritz Horner belåtet, och jag börjar verkligen tro det ni hade fullkomligt rätt, mäster Rodille, när ni härom