Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 2

lås så att det var alldeles omöjligt, isynnerhet för ett barn, att öppna dem. Derefter lemnade han rummet och huset och sedan han väl skjutit för alla reglar och låst alla lås, gick han Neuilly-allen framåt. Vid barriere de VEtoile kastade han sig i en droska och lät köra sig till passage Radzivil. Vu. Bolaget. Rodille klädde hastigt om sig, påtog sin visitdrägt och begaf sig till boulevard du Temple, till magnetisörens lilla hus. — Nå hur har det gått? frågade Fritz Horner lifligt och sträckte handen emot den inträdande Rodille för att helsa honom välkommen. — Hur har det gått? .. . Ypperligt naturligtvis! svarade Rodille med ett sjelfkärt leende. Saken är redan klar. — Redan? — Ja visst! ... Det ligger i min karakter alt skynda mig när jag företagit något Jag vet ej hvad det vill säga att draga ut på tiden . . . Jag har derföre redan som en hök slagit ned 1 dufnästet och utan krus lagt vantarna på den lilla hvita dufvan. — Det vill säga att den lilla flickan ...? — Sedan i går afton är i mina händer. — Hvarföre har ni inte fört hit henne? — Försigtigheten är säkerhetens moder, min vän! . . . Jag ämnar, af skäl som endast