Dagens Nyheter – 17 februari 1865, sida 1

SE SN TRE na kd La a — Men hon bör ej få tillbringa natten i den der länstolen, sade han, hon skulle möjligen kunna bli kall och ådraga sig någon sjukdom, och det skulle vara mindre angenämt, emedan jag lofvat Fritz Horner att öfverlemna henne åt honom frisk och sund. Han fattade flickan i sina armar och bar henne fram till sängen, hvarpå han omsorgsfullt nedlade henne. Derefter aftog han de tunga kängorna som omslöto hennes små fötter och utbredde ett täcke öfver henne. — Minsann förstår jag mig ej på att sköta barn lika bra som den skickligaste amma, sade han med ett spefullt leende. Jag har bestämdt blifvit född till familjefar . . . Jag känner att jag skulle ha blifvit alldeles oöfverträfflig som sådan . Jo, jo, så der är det! detär allt mer än en på jorden som slipper att uppfylla gin kallelse! Derefter tog skurken det på bordet stående ljuset, öppnade dörren till ett angränsande kabinett, på hvars golf låg en madrass och några kuddar. Detta improviserade läger syntes honom tillräckligt efter den föregående nattens ansträngningar, han sträckte ut sig derpå, släckte ljuset och insomnade snart. Asmodeus, den halte satan, som upplyfter husens tak, för att med ett nyfiket öga betrakta de nattliga mysterierna, hade här kunnat skåda det sällsamma skådespelet af den mest rörande oskuld och brottets gräsligaste inkarnation; han hade här kunnat skåda det rena barnet och mannen med de blodiga händerna sofvande under samma tak, nästan bredvid hvarandra, och båda försänkta i samma lugna och djupa sömn! Rodilles själ, härdad