från dörrarna . . . Och framtiden .. . framtiden! . .. Hvad skall det bli af min ljufva engel? ... Min Gud! min Gud! det är för mycket! . .. Mina krafter äro uttömda! . .. Förlåt mig fader i himlen för hvad jag vill göra! ... Marthe vänta mig! ... Marthe jag kommer! ... Här är jag Martha! .. Jag dör ech jag var oskyldig! Och slitande sig ur advokatens kraftfulla armar, bvilka sökte att hålla honom, rusade den olycklige med framböjdt hufvud och öfyvermensklig styrka emot stenmuren som reste sig framför honom. Man hörde ett doft, ett hemskt buller. Blodet frustade ur den spruckna hjernan, och den olycklige Vaubaron nedföll som en liflös massa på golfvet.