Dagens Nyheter – 15 februari 1865, sida 3

öfvertygelse, skall finna den vältalighet som är så nödvändig för att få er sak att segra. Det var omöjligt att misstaga sig derpå! Denna ungdomliga, sympativäckande röst, kunde endast vara en väns. Vaubaron förstod det, och för första gången sedan sin arrestering kände han sitt hjerta slå hårdt utan att frukta att det skulle spränga hans bröst. Han befann sig då ändtligen ansigte mot anvsigte med en man, som ej på förhand syntes öfvertygad om hans brottslighet... han skulle då ändtligen i ett medlidsamt hjerta få nedlägga sina lidanden, han skulle få aftvå den vanärande fläck som blifvit satt på hans så anspråkslösa men redbara namn, han skulle få rättfärdiga sig! — Det är himlen sjelf som hitsänder er! utropade mekanisten häftigt upprörd. Välsignelse öfver er som ej på förhand i mig skådar en brottsling! ... Mitt hjerta säger mig att ni skall rädda mig! Och med en blixtsnabb, oöfverlagd rörelse, utsträckte han sina händer för att fatta den unge mannens och trycka dem med tacksamhetens hela glöd. Men i samma ögonblick förstod han att hans marter ännu ej nått sitt slut! Ett nytt törne fogade skoningslöst sin hvassa tagg till den törnekrona som redan sargade hans panna ! Den unge advokaten drog sig häftigt undan för att undslippa mekanistens varma handtryckning, och ett uttryck af oöfvervinnelig vedervilja återspeglade sig på hans ansigte. Vaubaron sänkte sitt hufvud och två stora tårar framträngde under hans röda ögonlock.