Dagens Nyheter – 14 februari 1865, sida 2

Klädmäklaren var fullkomligt öfvertyga om att ej Jean Vaubaron gjort sig skyldi till den föregående nattens mord; det had ej en enda sekund fallit honom in att i me kanisten se den brottslige. Han hade tvärton sina misstankar på någon helt annan, ja, v kunna till och med säga att han var säker på att mördaren, den verklige mördaren, e var någon annan än Rodille. Men läsaren inser lätt att det aldrig kunde falla honom in att angifva Rodille, son hade alltför noga reda på både hans förflutne och närvarande lif, för att hålla hnnom i et fullkomligt beroende och för att kunna, hvil. ken minut som helst, på honom hämnas et förräderi eller endast ett komprometterande ord Klädmäklaren hyste ej den ringaste ovilja till Jean Vaubaron, det var till och med med verklig sorg han tillät sig en osanning hvilken utan tvifvel skulle störta mekanisten i en evig olycka, men han sade til sig, att han ej kunnat handla annorlunda, såvida han ej velat utsätta sig sjelf för en fara som säkert för honom skulle ha medfört de obehagligaste följder. Dagen före den föregående hade han, just i det ögonblick han i sin bok velat inskrifva de verktyg han köpt af mekanisten, blifvit hindrad derifrån genom Rodilles oväntade ankomst och när denne slutligen aflägsnade sig, hade han helt och hållet glömt att uppteckna en sak, den han ansåg utom all vigt. Han var således af två skäl tvungen att för instruktionsdomaren neka till att någonsin ha köpt något af Vaubaron; det första emedan han, om han erkänt sig ha glömt att