min pligt att göra det och jag lyssnar med den största uppmärksamhet till era ord . .. Tala! — Som ni vet var luften mycket tung den förlidna natten, — började mekanisten, — och jag kände mig tillintetgjord af trötthet och hetta . . . utmattad till både kropp och själ insomnade jag på en stol framför mitt arbetsbord . . . Hastigt väcktes jag likväl af skenet af en blixt och jag varseblef då framför mig en man som jag aldrig sett förr och hvars halfva ansigte var betäckt af ett tjockt svart skägg .. .I första ögonblicket trodde jag att denna man hotade mitt lif och jag beredde mig till försvar då han skyndsamt lugnade mig med en åtbörd . . . Jag frågade honom om hvem han var: Jag är en försynens utskickade, — svarade han, — Jag kommer för att rädda er . . . jag känner er och intresserar mig för er . . . jag vet att ni har skulder, att ni hotas af bysättningshäktet och ändamålet med min hitkomst är att skänka er friheten? . . . Med detsamma lade han på mitt arbetsbord fyra banknoter på tusen francs hvardera . .. Erkänslan qväfde mig, jag fann inga ord för att tacka honom ..-. jag kunde endast framstamma osammanhängande meningar . . . han afbröt mig, jag besvor honom att åtminstone säga mig sitt namn, men han vägrade det och sade mig farväl... Se der sanningen, min herre, hela sanningen. — Och försvann denane man på samma sätt som han kommit, såsom en uppenbarelse? frågade domaren. — Nej, jag öppnade dörren för honom och lyste honom utför trappan.