Gud och alla hans helgon! . . . Jag kan ju icke hitta på något dylikt! Domarens orörliga ansigte syntes ännu mera iskallt, ännu mera marmorlikt än vanligt. Men under den kalla ytan jäste harmen öfver den dumma djerfhet och dåraktiga skenhelighet hvarmed bofven sökte försvara sig. — Och hvar träffade ni den man, som ni säger er ej känna och som så ädelmodigt skänkte eller lånade er fyratusen francs till era skulders betalande? fortfor domaren. — Det var hos mig, i mitt eget hem, han besökte mig. — Huru dags? — Jag tror att klockan kunde vara omkring tu på morgonen. — Då låg ni väl? — Nej, herr president, inte ännu. — Så dags brukar man likväl redan ha gått till hvila . .. Hvad gjorde vi uppe? — Jag arbetade på en ny uppfinning som jag gjort. -— Den okände ringde då på er dörr och ni öppnade för honom? — Nej, herr president, jag öppnade icke för honom. — Huru kom han då in i ert rum? — Det vet jag ej. — Det var sällsamt, vet ni det ej? . . . Var då denna anonyme välgörare, enligt er tro, någon uppenbarelse från andeverlden. — Jag kan endast berätta er huru alltsammans tilldragit sig, samtycker ni att höra mig? — Hvad ni än må ba att säga, är det