Dagens Nyheter – 13 februari 1865, sida 1

— Jag tvekar intet ögonblick att erkänna det. — Han är nästan ny... genom hvilken slump har den kommit ur era händer? — Alls icke genom någon slump Jag behöfde penningar, ooh som jag ej hade någon annan utväg att skaffa mig och min familj det nödvändigaste, sålde jag detta verktyg jemte flera andra till en klädmäklare. — Såå, ni har sålt denna grafstickel? — Ja, min herre. — När? — I förrgår. Till en klädmäklare, säger ni? — Ja, min herre. — Hans namn? — Laridon. — Hvar bor han? — På Pas-de-la-Mule-gatan, i samma hus som jag, fastän på nedra botten. Instruktionsdomaren tog ett pappersblad hvarpå syntes tlera tryckta rader, skret några ord derpå, och undertecknade det. Derefter gjorde han tecken åt en gensdarm, hvilken vördnadsfullt närmade sig, och lemnande honom papperet, hvilket ej var något annat än en inställelseorder, sade han: — Tag en vagn och hemta hit den person, som den här orden gäller . . . Han måste genast följa er och vaka noga öfver att han tager med sig den bok, hvari han upptecknar alla de inköp han gör. Gensdarmen förde handen till schakån och lemnade kabinettet med klingande sporrar och släpande sabel.