3:o Jag Carim Olsdotter förbinder mig at till alla delar fullfölja hvad i första punkten är nämnt, uppfyller jag ej detta eller på något sätt stör husfriden med gräl och trätor, är jag genast helt och hållet förlustig det til mig anslagna linpundet, som då odeladt tillfaller min man. 4:o Skulle detta oaktadt frid och endrägt ej emellan oss uppkomma, är såtöfverenskommet, att vi till socknen öfverlemna dex till oss af hemmanet N. N. anslagna gratial och, så vida socknen det medgifver, blifva socknehjon. Med ofvanstående förklara vi oss nöjda. Geholm den 1 dec. 1853. Mats Svensson. Carin Olsdotter. Farliga postfurer. I början af sednaste dansk-tyska kriget utstöttes mången djup suck af fältpostkurirerna, hvilka i det ovanliga nordiska klimatet gjorde turen mellan Rendsburg och Kolding i halföppna vagnar. Men värre saker ha de franska fältposterna i Kochin-Kina att utstå. I detta land finnes en enstaka militärpost vid namn Barriah. Der väntade den 8 sistl. dec. kommendanten och hans folk otåligt på posten från Saigun. Men den utsända fältposten hördes icke af. Och då tiden, inom hvilken han borde och kunde inträffa, längesedan var förfluten, började man bli orolig och frukta att någon olycka träffat karlen under vägen. Slutligen afskickades en afdelning soldater för att möta honom, eller åtminstone inhemta underrättelser om honom. Soldaterna begåfvo sig i väg och fingo snart sigte på postkarlen, men i hvilken belägenhet! Kuriren hade efter allt utseende temligen längesedan aflägsnat sig från jorden, d. v. s. han hade uppklättrat i ett jättelikt bambustånd och hakat sig fast dervid. Och hvarför? Jo, der Lere vid marken såg man ett par tigrar ifrigt sysselsatta med kurirens viska, då deras fina väderkorn underrättat dem om tillvaron af ett stycke kött som fanns deruti. Tigrarne hade alltså, såsom jägartermen lyder, gjort stånd för karlen, och släppte honom hvarken fram eller tillbaka. De ankommande soldaterna upphäfva ett skri för att fördrifva bestarne, som också verkligen begåfvo sig af. Men den lyckigt räddade fältposten återfördes i trivmf till stationen, der han med en dugtig klunk bränvin hölls skadeslös för sin utståndna förskräckelse. Men hvad som var det bästa, posten medförde händelsevis en order, som återkallade kommendanten till Frankrike och förflyttade honom till en högre grad. Derför blef fältposten ikligen belönad, och tog sig följaktligen ett så stadigt rus, att han slutligen begärde va)en, för att ensam på natten gå ut att jaga igrar och — måste föras i säng.