Dagens Nyheter – 11 februari 1865, sida 3

vVanrdAtadt uwWw I TLEULCCLgL: Bref om Mormonerna (från en väckt Småländning, som utvandrat, till hans f. d. kyrkoherde): Vi kommo till Newyork den 1 juni, sedan på banan till Florens. På banan födde min hustru barn, en son. Hon födde honom under skarpaste gången med vagnarne. Stället, der han blef född, heter Minedotta (?), derföre skulle han heta Minebanus. Min hustru blef lam alltsedan, så att jag måste bära henne ifrån den ena vagnen till den andra. Jag bad bröderna om hjelp, men det var omöjligt; det var ingen barmhertighet ibland dem. Jag har icke heller funnit det bland mormonerna, allt sedan vi foro från Sverge. När vi kommo till Florens stannade jag med min familj i Omaka till den 4 september. Så foro vi på andra vagnar till Utah. Då var min hustru tillräckligt återställd. Under denna resa bestod vår proviant i 10 skälp. mjöl, 1. skp. fläsk i veckan till hvar fullväxt person. Vi hade således två barn, som icke fingo något. När vi delade det så fingo vi 44 lod fläsk om dagen. Kaffe, socker, te, frukt: allt sådant sågo vi, men fingo icke något deraf. — Under öckenresan värderades intet en menniska mer än en gammal häst i Sverge. Det var en gammal engelsk qvinna som var sjuk: hon ropade och bad om hjelp, men de lade henne på en koffert. Hennes rop varade i 64 dygn, då Herren kallade henne hädan. Der voro många som dogo under resan, men de kastades ner i hål, hurudaut som helst. Vi kommo alla upp med helsan till Utah. När vi kommo igenom bergen, såg vi saltsjöstaden som ligger nere i en djup dal. Staden är mycket vidlyftig; ungefärligen midt i staden, vid norra sidan, bor Brigham ) 1 ett hus, som har ett högt torn, i hvilket han kan sitta uppe och se i sin kikare öfver hela dalen. Der äro i staden 24 vård, och i hvart vård en biskop. Den ene biskopen har 2 hustrur; den ena piskar han beständigt. Somliga af dem hafva 4 eller 5. Brigham har emellan 50 och 60 hustrur. Han är den rikaste i hela Amerika; han har utlånt öfver 4 millioner dollars; han hafver många tusen kreatur. — Nu går jag åter till min resa igen. När vi kommo till kamp-platsen, som ligger unzefär midt i staden, der måste vi allmänt taga våra varor ur vagnarne och kasta dem på gatan. Der kom en efter annan svensk och frågade: Är du svensk? Jag sade ja! De frågade: hur har resan gått? Jag sade dem det; sedan sade jag till dem: Det är besvärligt; jag ligger här med stor familj; jag vet ej hvar jag skall få någon husplats. Svaret blef då: Haf tålamod, vår Herre utser väl plats för dig; farväl. Då ville de inte tala mer med mig, när det var fråga om att hjelpa någon. Jag fick sedan reda på hvar de bodde, som hette N. B. som är svåger med F.i W—c. Hos honow fingo vi bo. Der bo vi för vintern. Jag fick sedan litet arbete med atttaga upp potäter och harska (?) korn, men vi måste sälja det mesta af våra varor till brödfödan. Här är icke någon som hjelper den andre. Man kan här gå och arbeta en hel vecka och intet få något derför. När man arbetar här, får man så kallade 2 dollar om dagen, men det är i varor. När man då skall hafva det hem, så kostar det 3 dollars för ett par oxar om dagen. När man då kommer till I Mormonernas öfversteprest.