Dagens Nyheter – 11 februari 1865, sida 1

Jean Vaubaron. Andra delen, (Forts. fr. N:r 135.) Det var för att förebygga denna nästan oundvikliga olägenhet som den embetsman vi nu presentera för våra läsare bar glasögon. I det ögonblick då Vaubaron och gensdarmerne inträdde i rummet satte sig instruktionsdomaren till sin pulpet hvarå lågo flera föremål, bland andra en grafstickel, en repstege, en ihopvikt banknot, ett litet rödt marokinetui, flera stämplade papper och en nyss skrifven rapport. Den var skrifven af poliskommissarien, hvilken några timmar förut verk-. ställt hiäktningen. Embetsmannens skrifvare satte sig på samma gång som domaren vid ett litet i en tönsterfördjupning ej långt från pulpeten stående bord och ordnade framför sig sitt bläckhorn, sina pennor och flera ark papper af ett stort format. Då Vaubaron stigit öfver tröskeln till detta rum, der hans öde skulle afgöras, greps han af en nervös darrning som kom hela hans kropp att skakas. Han varseblet sjelf med den största ångest denna sin svaghet. — Store Gud, tänkte han, jag darrar som