Rätlegångsoch Polisnyheter. Stägt och vänner äro värst. Målet mellan enkan Charlotta Hedberg och hennes måg mjölhandlaren Anders Eriksson förevar i går inför rådhusrättens femte afdelning. Enkan Hedberg hade sändt ombud i sitt ställe och Eriksson representerades inför rätten af sin hustru. Enkan Hedbergs ombud vidhöll sitt förut afgifna yrkande att Eriksson måtte åläggas att återbära den ko som Eriksson i början af förlidet år medtagit då han flyttat från svärmodrens bostad, och dessutom ersätta Hedberg för den mjölk kon tills dato mjölkat och för det kon Pingstdagen kl. 6 på morgonen förärat Eriksson en kalf. Erikssons hustru bestred påståendet och begärde att få kon, kalfven och mjölken i qvitto för en fordran som Eriksson har af Hedberg. Parterna fingo härefter afträda och rätten öfverlade, hvarpå utslag afkunnades. Eriksson dömdes att för sjelfpantning å sabbat böta 10 rdr, att återbära kon eller ersätta densamma med 45 rdr och att ersätta kons afkastning (mjölken och kalfven?) med 45 rdr; dessutom att erlägga rättegångskostnader med 10 rdr. Erikssons hustru förklarade sig missnöjd och förklarade sig vilja vid högre rätt vidare tala med sin mamma om saken. En sjuk hyresgäst. Inför rådhusrättens femte afdelning stod i går mureriarpetaren Johan Gustaf Pettersson instämd af en mamsell vid namn Roos derföre att Pettersson skulle måndagen den 30 januari hafva utvräkt Roos från hennes bostad n:o 65 Lundtmakaregatan. -Har Roos hyrt sin bostad vid Lundtmakaregatan af Pettersson? frågade ordföranden. — Nej, han ska vara som vice värd, ty husegaren är herr Öberg — svarade Roos. — På huru lång tid har ni hyrt lägenheten? Till den 1 januari, men då kunde jag inte flytta, ty jag var sjuk och har varit sjuk alltsedan. — Ja, sjuk på så sätt att hon supit litet — invände Pettersson. Pettersson nekade att hafva utkört Roos, utan blott begärt att hon skulle aflägsna sig emedan hon redan flyttat bort sina saker om natten, utom några kökssaker dem Pettersson sagt sig vilja behålla tills Roos erlagt sin hyra. en annan dag. Jernvägsslölden. Angående deför. någon tid sedan omnämnda, af en resande på jernvägen mellan Falköping och Hallsberg förlorade penningarne, skrifves till oss från Katrineholm : Sedan härifrån telegraferats, att skräddaren Isaksson, boende i närheten af Östra Wingåkers kyrka, under resa mellan ofvannämnda stationer lördagen den 21 Jan. förlorat en sedelbok, innehållande 3 st. 100 rdr:s-sedlar samt åtskilliga mindre sedlar — tillsammans öfver 600 rdr, erhölls svar pr telegraf, att en arbetare, samma dag förlusten skett, anländt med uppgående Göteborgståget till Laxå, der han stannat och reqvirerat mat och dricksvaror för omkring 40 rdr, bjudande bekanta och obekanta öfver laget, samt icke fördöljande sin tillgång på penningar af flera hundrade rdr. Stationsinspektoren vid Laxå, som med anledning af telegrammet från Katrineholm tillkallat den ifrågavarande arbetaren, som tagit in på något ställe ett stycke från stationen, erfor då, att han verkligen yar innehafvare af åtminstone 4 3 500 rdr, hvilka han än sade sig hafva ärft, än förtjent och än erhållit af en farbror. Då emellertid den beskrifning Isaksson lemnat å sin sedelbok icke öfverensstämde med den af arbetaren förevista, vågade stätionschefen ej seqvestera hyarken penningarne eller karlen, och då Isaksson några dagar sednare anlände till Laxå, hade penningeinnehafvaren just dagen förut köpt biljett till Stockholm och med bantåget begifvit sig af från orten. De upplysningar Isaksson vidare kunde erhålla inskränkte sig dertill, att mannen hetat Isak (!), att han haft riktiga betyg och att, enl. stationskarlarnes åsigt, Isak nog var en reel karl, som på ärligt sätt förvärfvat sina penningar, 0. 8. v., hvadan Isaksson, som sjelf är föga bevandrad i juridikens irrgångar och som tyckte sig, utom sjelfva förlusten, hafva tillräckligt depenserat på det efter allt utseende fåfänga försöket att få fatt i sina förlorade penningar och deras rättsinnige tillvaratagare, reste hem utan att vidtaga några ytterligare åtgärder. För vittnens hörande uppskjöts målet till