Dagens Nyheter – 10 februari 1865, sida 1

Nej, visst icke . . . många ha lidit, mångs ha gråtit liksom jag, men ändå såsom segrare gått ur striden . . . Jag är anklagad för ett dubbelt brott, det är sannt, ett brott hvars syfte och detaljer jag ännu sväfvar i okunnighet om ... men en anklagelse förlorar lätt sin vigt då den är baserad på misstag och lögner . . . det kan ej finnas några verk liga fakta mot mig då jag icke är brottslig . . hela mitt lif kan tala för min oskuld . . . et ögonblick skall vara mig nog för atttriumfersg öfver bedrägeriet och tillintetgöra de inbillade bevis under hvilkas tyngd man försöker förkrossa mig den domaren som kommer att förhöra mig skall redan efter några minuters förlopp förstå att rättvisan misstagit sig och att den brottslige bör sökas annorstädes . .. han skall skyndsamt ge order om mitt försättande i frihet, så att jag så fort som möjligt måtte få återse min hustru och mitt barn min hustru .mitt barn... o, må Gud vaka öfver att denna olycksaliga anklagelse icke dödar min stackars Martha, hvilken redan är så klen och sjuk . . . må Gud beskydda henne och tillåta att jag återfinner henne lefvande! Ack, det var just i samma ögonblick som Vaubaron uttalade dessa ord som den olyckliga Martha efter den förfärligaste dödskamp uppgaf sin anda! . . . Under det att den arme fången glömde sina egna lidanden för att i Guds händer anförtro sin älskade maka flög