na, hvilka icke anado sammanhanget och lofvade att dag och natt bedja för den ädelmodige gifvaren. Egyp!enrs myrenider. Ej nöjda med att slutligen ha upptäckt Nilens källor, vilja de outtröttliga engelsmännen äfven lösa det problemet, som gifvit så många generationer att tänka på: pyramidernas bestämmelse. En skotte, professor Piazzi Smith, har utverkat åt sig en firman, som bemyndigar honom att intränga i det inre af den stora pyramiden; hans afsigt är att genom fotografi återge vyer af de inre hvalfven och deras väggar med tillhjelp af magnesie-ljuset. Tag hit pipan! Länsman B. inträdde en vacker dag till den gamle tvärsäkre prostgubben V. Hans ärende var att meddela prosten en stämning för någon slags åverkan på prestgårdens skog. Emedlertid blef B., som icke straxt omtalade sitt ärende, vänligt mottagen, bjuden en pipa tobak och plats att sitta ned. Sedan de så en stund sutit, rökt och språkat om hvarjehanda, drager B., efter åtskilliga förberedelser, fram med sitt obehagliga ärende. Men i ett nu brast gubbens tålamod, och med ett barskt: tag hit pipan ! blef det slut med både gästfrihet och öfrig artighet. T. Skomakare, blif vid din läst. Samme V. fick i sina yngre prestår besök af en 20-årig skomakaregosse, af hans församling, som anhöll om prestbetyg i afsigt att begynna studera. Denna anhållan föreföll V. temligen löjlig och ordspråket: skomakare blif vid din läst! låg alltför nära tillhands, för att icke af den alltid något tväre prosten V. för tillfället användas. Skomakaregossen stod dock fast vid sitt beslut, ooh pastorn måste slutligen villfara hans begäran. En tid af år förflöt; men en vacker dag erhåller prosten en vacker käpp med massiv guldknapp från skomakaren som skulle blifva vid sin läst. Denne var nu professor i Greifswald och hade der blifvit gift med ett mycket rikt fruntimmer. T. Man kan aldrig få lära förmycket. Anatomieprofessorn Buxthorn i Cambridge satt nyligen, enligt hvad engelska tidningar förmäla, sent en afton alldeles ensam i sitt arbetsrum vid skrifbordet, då oförmodadt en mansperson inträdde och såg sig omkring med skarp blick. ,Då han icke fann någon tredje person derinne, skyndade han fram till professorn och sade: gör inga omständigheter! hit med alla edra penningar, eller — —.? Med detsamma gjorde rånaren en talande åtbörd med handen, i hvilken en knif blänkte. Professorn satt stum, betraktande mannen och mordvapnet, och lutade sig sedan ned mot skrifbordet, som om han ville öppna lådan. Främlingen höll knifven öfver professorns nacke, för att ögonblickligen stöta till, om professorn toge fram något vapen. Men i detsamma hördes en röst under bordet: Jag kommer i ögonblicket. — Död och afgrund! utropade rånaren häpen — han är ej ensam! och med detsamma tog han ett skutt utom dörren och nedför trappan. Då professorn sedan dagen derpå af en vän tillfrågades, hvem som varit hans hjelpare, svarade han: det var min aflidne far. Han förmanade mig alltid så här: Pojke! du kan aldrig lära förmycket. Hvilken färdighet som helst, du kan tillegna dig, skall du söka vinna och draga nytta deraf. Sålunda lärde jag mig, bland annat, buktalarekonsten. Med den lurade jag bofven att taga till fötterna. mn —VL— LL ne