Dagens Nyheter – 9 februari 1865, sida 2

—— RR la flickan vaknade och utstötte en dof klagan. — Lider du, stackars liten? frågade uslingen i den smekande ton han så väl förstod fett antaga. — Ja, min herre, mycket -— stammade Blanche. — Jag har ondt i hela kroppen och mina ögon svida som eld . .. men när jag får se pappa blir det nog bättre . . . Dröjer det ännu länge innan vi komma dit? — Nej, vi äro nu framme, mitt barn. Blanche spratt till af glädje. Ack — utropade hon lifligt — jag får om en liten stund se och kyssa min pappa, hvilken lycka! — Ja, min flicka, om en liten stund, sado bofven i det han öppnade porten. (Forts.)