Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 3

Detta utbrott var dock af kort varak tighet. Det hugg som träffat den olyckliga qvin nan midt i hjertat var dödligt, den förfärlig katastrof, hvars alla detaljer vi skildrat, sön derslet de sista trådar hvilka fäst henne vi lifvet. Hennes rörelser blefvo allt långsammar och långsammare, hennes klagoyttringar all svagare och svagare. Snart upphörde hennes tårfyllda ögon at röra Big 1 deras gropar. Hennes läppar skälfde icke mera, de konvulsiviska darrning som skakat hennes krop; tillkännagaf sig endast genom oregelbunde återkommande ryckningar som småningom sak tades tills de: helt och hållet upphörde. ED sista suck framträngde ur henne halföppna mun, hon föll baklänges orörlig oc iskall, hennes hjerta slog icke mera och her nes ögon förlorade all glans .. Martha var död . . . död efter en föl färlig dödskamp, död utan att en prest kni böjt vid hennes sida och i hennes öra hviske tröstens ord genom att visa henne himler för henne öppnade portar . . . död utan a en kär hand varit der för att tillsluta henne brustna ögon ... Den lilla Blanche trodde först att henne mor somnat, och för att vörda heones söm försökte hon qväfva sina snyftvingar, hon bjö till att gråta helt tyst, men småningom fö