Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 2

afvaktande första förhöret inför instruktionsdomaren. Låtom oss nu återvända till Pas-de-la Mulegatan och kasta en blick in i mekanistens lilla bostad der vi lemnat Martha afsvimnad En half timma hade förflutit. Blanche låg högt snyftande på knä framför sängen med hufvudet doldt mot täcket. Det stackars barnet hade naturligtvis e uppfattat alla detaljerna i den gräsliga dram som uppförts inför hennes ögon, hon kunde ej heller mäta hela vidden af den olycka som på en gång träffat hennes far och hennes mor, hon visste. icke om hvad: ett brott var, och om döden hade hon ej det minsta begrepp, men det oaktadt var hon förtviflad, det oaktadt förekom det henne som om hon hädanefter skulle stå alldeles ensam i verlden, Martha gjorde en svag rörelse. Hon uppslog sina ögon. Då hon hörde det sorgliga ljudet af Blanches snyttninvgar satte hon sig häftigt upp i sängen och glömsk af hvad som tilldragit sig, frågade hon mnildt: — Blanche, min egen lilla Blanche, hvar före gråter du? Flickan försökte svara men västan qväfc af sina tårar och svyttningar var det henne omöjligt att uttala ett cnda ord. — Store Gud . .. stammade den unga qvinnan som kände sitt hjerta dragas tillsammans at en dyster aning eller ett oredigt minne — hvad: är det? . . . Hvad har händt?