Dagens Nyheter – 8 februari 1865, sida 1

mängden oupphörligt och den visade sig allt oroligare och oroligare. I samma ögonblick som den anklagade, hvilken var lätt igenkänlig på sitt bleka ansigte, sin dystra blick och sin osäkra gång, visade sig på portens tröskel företrädd och efterföljd af polisagenter och soldater uppstod ett förskräckligt sorl, ett sorl uttryckande det förskräckligaste hot, den ursinnigaste vrede och som äfven om det varit befogadt skulle ha förefallit hvar och en gräsligt. Denna folkhop eller riktigare detta slödder, ty det är uteslutade dräggen af en stor stads befolkning som är road af uppträden sådana som dem vi beskrifvit, fann ett grymt nöje uti att under vilda skrik begära att den förmente mördarens hufvud skulle utlemnas åt bödeln. De rundt omkring Vaubaron blixtrande ögonen hotade honom likt lika många dolkar och under det att alla munnar utöste förbannelser öfver honom kastade otaliga händer på honom från gatan upptagen smuts . . Mängden berusar sig lätt af sitt eget raseri, de af densamma upphäfda skriken göra den lika yr i hufvudet som krossarnes alkohol och förfalskade viner. Denna yra uppnådde snart vildhetens stadium. — Blod fordrar blod! — vrålade hundratals röster, — han har mördat och måste