Dagens Nyheter – 7 februari 1865, sida 3

ZoJ:de. Penna natt II graders kota. Parct tilliais-reiormen. I Vi äro förvissade att icke få namn för! att tråka u. våra läsare uär vi ur Norra Hallands Tidning meddela följande roliga bref: Högtärade och vidtberömde hr generalredaktör! Det är min herre troligen väl bekant, huruledes man nu med sanning kan med salig biskopen och kommendören doktor Tegner säga: L Nu reser sig ett yngre slägte I Med sorl ur sina dalars natt. l Liksom med en murbräcka störtar man sig öfver och söker att stöta ner de skydds-. murar, hvarmed man under den gamla, goda tiden omgärdat samhället. Mitt hjerta skulle allt för mycket våndas, om jag skulle försöka att skildra alla dylika försök, som verkligen tyckats, hvarigenom murarne fått obotliga skador; men jag vill blott nu inlägga en protest mot det aldra nyaste försöket att förstöra svenskheten och bryta gamla och helgade seder och bruk. Min högtärade herre vet nog, att en svensk man utan titel är ett oting. Han är som en fisk utan ryggfena, dömd att. inom samhällslifvets sfer ligga på sidan utan förmåga att komma på sin kant. Titulaturer äro; så nödvändiga, att man i brist på bättre kal-; lar folk för t. ex. invånaren, enkomannen, hemmansonen, hvilket allt utmärker en sorts. I befattningar, som man har svårt att undvika. Titeln är således ett svenskt nationalbehof, men den nya tiden respekterar lika litet detta, som andra. Man inser icke att om dessa numera så tillbakasatta titlar skulle utI bytas mot tilltalsord af enklare slag, som t. ex. Ni? eller De, så upphör dermed all skillnad mellan folket; men ej nog dermed; man besinnar icke att detta leder till språkets och isynnerhet den svenska vältalighetens undergång. Min högtärade herre vet, att den store talaren Demosthenes öfvade sig att klangI fullt och med gripande verkan tala till folket, såmedelst att han fyllde sin mun med småsten och sedan tvingade tungan, detta hinder oaktadt, att rent uttala hvarje ord. Vi Sven-. skar hafva Gudi lof ännu och så länge tilltalsretormen icke blifvit genomförd i vära titlar en så att säga snyggare utväg att blifva I vältalare. Man fyller nemligen sin mun med t. ex. nio till tio statvelser och gär ut på hafsstranden, der man täflar med vågornas brus, sju och sjuttiosju gånger å rad utropande: Fru; tulldistrikts-chefs-sekreterskan eller Fru öf-: verkrigs-kommissariuskan och slutar med t. (ex. hr kurator ad litem och fru kurator ad litemskan — allt till tungans öfning högeligen användbara och höfliga titlar. Jag frågar Er, högtärade herre, om äfven ni vill (arbeta för ett förenkladt tilltalssätt och deri med förstöra hela grunden för vår svenska. vältalighet, som nu på sednare tiden börjat florera, och detta just i ett, ögonblick, då in-. gen svensk, med undantag af några magistrar i Upsala, kan svenska. Desse unge män äro de ende — betänk min högtärade hr generalredaktör — de ende, som kunna skrilva svenska; hvilket är säkert, fastän ingen menniska fått läsa något, som de sjelfve skrifvit. Men deras förmåga i svenska språket är lika obeskriflig, som outsäglig, och en högre makt torde derför utse dem till skolcensorer, hvilkas vetande i allmänhet hör till de hemliga vetenskaperna, som intet menniskoförstånd kan utforska eller ana. BSåledes, högtärade herre! kuuna icke mera än några magistrar i Upsala skrifva svenska; och när dessa gå in i det eviga ljuset, så återstår ingen, som kan denna konst. Återstå således ej andra än en hop menniskor, som tala svenska. Men nu vill man äfven förtaga oss förmågan att tala; ty hvilken öfning liggar väl i att säga: Ni och Er — ett par stackars enstafviga ord. Jag hoppas också derför att ni motarbetar detta helgerån på svenska språket, som talspråk. i Man har äfven förordat, att helsnings-! sättet skulle förenklas. Man skall ej unna oss aftaga hatten. Man vill således beröfva oss den förmånen att oupphörligen genom hattens aftagande bevisa att man har hufvudet på rätta ändan. Jag, min högtärade herre, helsar på alla — på creti och pleti; ty om den mötande icke är en maktens tjenare — en, som står i sold hos den ena statsmakten såsam framan Allar ftratiaenara 62 4illhär han