Dagens Nyheter – 7 februari 1865, sida 1

— Vanbaron skyndade fram till henne fattade hennes händer och tryckte dem i sina, sägande: — Min högt älskade Martha, lugna dig, hvad som i detta ögonblick tilldrager sig är resultatet af ett missförstånd utan all egentlig vigt, jag har endast att säga herrn derborta nägra ord så blir allt bra igen. Och vändande sig till kommissarien hvilken med den största förvåning afhörde honom, tillade han i fullkomligt lugn ton: — Jag förstår er nu mycket väl, min herre, ehuru er ankomst nyss föreföll mig temligen obegriplig . det är sant att jag ännu 1 morse i hvar minut kunde vänta det öde ni uu vill bereda mig, men jag kommer i detta ögonblick från notariens kontor der jag till fullo betalt min skuld . . . se här bevisen derpå. Det var nu poliskommissarien som icke förstod. — Hvad menar ni? Om hvilken skuld talar ni? 8e här reverserna och allt det andra sude Vaubaron, visande kommissaren de stämplade papper han nyss förut mottagit af no tarien. Polismannen granskade dem hastigt. — Ni ansågs både i detta hus och i hel: qvarteret för att vara mycket fattig, — sad han slutligen, — i stor törlägenhet. — Jag var det verkligen, min herre, —